Mitt liv är fullt av oplanerade överraskningar och så länge jag inte kan hantera dem kommer jag att misslyckas eftersom jag är extremt känslig för avsteg.
- Steg 1 är alltid att avsteg inte får handla om mat som inte tillhör min kostplan.
- Steg 2 är att lära sig avgöra vilket som är bäst, att helt avstå från mat (för att inte riskera att det blir fel) eller att äta och i så fall välja det som blir minst fel.
- Steg 3 är att inte gräma sig och falla ur helt när det blir puckelpist i viktkurvan.
Steg 1
Alla som har en beroendepersonlighet argumenterar ofta med sig själv och ser många tillfällen till chans att få ”göra fel”. Det gäller att avslöja det tricket och överrumpla sig själv med: ”Haha, den finten gick inte…”. Lättare sagt än gjort, men eftersom jag lärt mig klara av det (många års träning) så går det om man är lite envis. Det kan handla om att bli sjuk, vara ledsen, vara glad, vilja fira… Det finns hur många orsaker som helst. Uppfinningsrikedomen är enorm.
Jag har en kostplan, dvs en lista på mat jag äter och den följer jag rätt så slaviskt. Det som inte finns på min lista äter jag i huvudsak inte. Listan berättade jag om häromdagen i Ketos och hunger. Det händer att jag lägger till något på listan, men det gör jag inte för att jag är sugen på det vid ett visst tillfälle, utan för att jag verkligen tror på att det kanske skulle fungera. Det händer också att jag tar bort saker från min lista för att det kanske inte var så bra ändå. Hårdost är ett sånt exempel som verkar försvinna ut mer och mer. Äter jag hårdost slutar morgontidningen att komma. Hur viktigt det är för mig med den prenumerationen kan du läsa mer om i inlägget Hänt-i-veckan.
Steg 2
Tillhör man som jag den impulsiva sorten så blir inte alltid dagarna som man planerat och då stämmer inte heller måltiderna som man tänkt. Igår var en sån dag. Jag fick akut följa med 23-årige sonen på röntgen (allt gick bra så ingen fara) och det blev inte alls som jag tänkt med middagen. Skulle vi då åka 4 mil hem för att sen laga middag och äta jättesent, eller försöka hitta något ”på stan”. På stan var det alternativet som tilltalade oss mest. Då fick vi också sitta ner och ha en liten kvalitetsstund sonen och jag, vilket jag som mamma uppskattar. Frestelsen kan då vara att välja mat utanför kostplanen och den finten går jag inte på längre (senaste gången var Thai-maten för ett tag sedan och det tog 10 dagar att reparera). Den här gången blev det därför grillad fläkkarré på ett Steakhouse, helt utan sås. Jag tog sallad, 3 småpkt Bregott, guacamole och bearnaisesås till. Vore detta före min ketonmätning hade jag gladeligen ätit hela portionen, men det gjorde jag inte nu och vi får se i morgon om vikten gjort något glädjeskutt uppåt. Jag tänker hela tiden på min 60g-hamburgare med en ostskiva när jag bestämmer hur mycket jag behöver äta för att bli mätt.
Det syntes inte på ketonkurvan i morse att jag varit ute på vift.
200g Fläskkarré är en för stor portion för lilla jag
Steg 3
LCHF är en livsstil och vi måste sluta gräma oss. Livet fortsätter även om det blir puckelpist på viktkurvan. I det långa loppet spelar det ingen roll bara pucklarna inte kommer för ofta, blir för höga och att det ändå går neråt Ok jag erkänner att jag grämde mig efter Thaimaten i augusti, men jag inser att det istället var en lärpeng. Nu vet jag att jag skall se till att få något annat en sån gång. Flickorna som jobbar i den där husbilen pratar och förstår allt bättre svenska och eftersom de lagar maten på beställning kan jag säkert få den helt utan sås nästa gång och komplettera med smör eller något annat. Är man motiverad är det lättare att avstå och avstår man känner man sig duktig och det blir lättare att motivera sig ytterligare.
Får man dessutom resultat blir det en positiv våg man kan surfa på länge.
Tack för att du läste, välkommen tillbaka
Pingback: Ny knöl i puckelpisten | Vägen till 65
Du är verkligen organiserad och det inspirerar!
Jag har ju ätit så här i 4½ år och det som jag saknar är det här ”mysätandet” på helgen. Inte just vad som åts utan just ”plocket”. Vilket jag ju givetvis förstår inte alls var så bra, vikt- och hälsomässigt. Men det är väl som en rökare (som jag aldrig varit) som saknar cigaretten efter en måltid (eller vad det nu kan vara för tillfälle). Inte själva nikotinet utan rutinen.
Nu lyxar jag i stället med fina teer att variera med. Det gäller att hitta alternativ som fungerar i livet.
Åh så mycket klokt i vad du skriver. Känner så väl igen mig både när det gäller beroendepersonlighet och impulsivitet…
Eftersom jag är inne i en omstart av LCHF 1 år senare efter mitt första försök med LCHF är det många jämförelser jag kan göra. Båda gångerna började jag på samma sätt med strikt LCHF (kött, fisk, ägg, smör, kokosfett samt lite ost).
Men förra gången började jag efter ett tag med lite avsteg tex i form av micronötbröd, större ostintag (bla som pålägg på nötbrödet), festade till det med LCHF chokladbollar etc. Det dröjde inte länge förrän speciellt nötbrödet slutade att bli ett avsteg och istället blev en del av min dagliga kostplan.
Inser ju nu att nötbrödet och de andra avstegen innebar på tok för högt kh-intag, som säkert bromsade viktnedgången men frfa väckte sockersuget till liv. Samt värst av allt, detta ledde mig till alltfler avsteg som med tiden inte alltid ens var LCHF och slutade med att jag i somras åt både det ena och det andra såsom bröd, potatis, godis (!) osv
Så dina steg ovan måste bli även mina steg! Även om steg 3 är det svåraste…
Tack för en otroligt genomtänkt och bra blogg. Väldigt bra förslag med att skriva en matlista på allt man ska äta, att jag inte tänkt på det innan…Jag tror minsann att min hjärna tagit semester… 😉
Jag bloggar också om LCHF och om mitt sockerberoende, kika in om du vill!
Kram C
http://www.lycka33.blogspot.se
Kul att du hittat hit!
Jag har ingen aning när det gäller kokosen. Skriv till dem och fråga är mitt tips. Det är så jag gör när jag vill veta något.
Hej! Har precis hittat hit till din blogg. Mycket bra att läsa för mig. Har ätit Lchf under ett par års tid. Ännu ingen viktminskning !! Behöver gå ner ca15 kg. Men kommer ändå fortsätta för att jag mår så bra. Nu en fråga som jag länge lurat på. ICAs I love eco – cocos innehåller 1,5 gr kolisar jämfört med många andra fabrikat som kan innehålla 6,5 eller mer. Hur kommer det sig? Stor kram
Ofta varit uppe på KiF. Det som står på förpacknigen stämmer helt enkelt inte. Det är precis lika mycket eller lite kolhydrater i den som i alla andra.
Ica vet om och erkänt detta för flera år sedan och ändå inte ändrat – de har väl ingen lust att böka med att fixa det då de ju säljer mer av den på det här viset…..
God kokos är det dock, men beteendet ovan blir man ju minst sagt ganska sur över.
Men det är nästan alltid så, om något märke av något visar signifikant annorlunda än andra märken är det oftast fel på förpackningen. Ganska meningslöst alltså att försöka leta sorten med lägsta mängden kolhydrater.
Men det är väl ingen stor utsvävning? Frågade du vad som fanns i bea-såsen och guacamolen? Tycker det låter som ett utmärkt val av mat när du nu bestämde dig för att äta ute.
Jag goofade rejält i helgen och for från 3,2 ned till 0,4 i blodketoner direkt. Bara att börja om från början.
Nej, det var inte tanken att det skulle vara någon utsvävning. Jag kanske var otydlig. Jag bestämde mig för att äta ute med sonen under förutsättning att jag höll mig på banan 🙂 och det klarade jag, Jag åt ju inte ens upp hela portionen.
Det sägs ta tre månader innan man är stabil i den optimala zonen. Jag har nästan varit det (någon dags avbräck efter Säffle när jag inte hade några stickor (åt jordgubbar som vanligt 🙂